Arkiv för juli, 2008

Jag avskyr folk som misshandlar djur. (även på mina andra bloggar)

Posh myser

Posh myser

Hur kan man misshandla en sån här sötnos???

I går kväll gick jag ner till centrum för att handla glass runt 22-tiden. När jag kommer ner till centrum där vägarna korsas ser jag fyra tonårskillar som kör runt en liten katt med sina moppar och cyklar. Katten är jätterädd och har inte nånstans att fly. Jag ser det här redan när jag kommer ner från backen som leder ner till centrum och hojtar åt ungarna att lägga ner det där. Annars kommer jag att anmäla sa jag. Jag sa allt med vänlig och förbindlig röst. De i sin tur svarade med Dra åt Helvete Kärringjävel.

Ok, sa jag, jag ringer snuten inifrån butiken, om ni inte slutar nu med en gång. Katten kan inte försvara sig mot er. Så sluta nu eller så ringer jag. Ska du ha stryk jävla fi**a? Får jag till svar av de otroligt vänliga ungdomarna i nedre tonåren. Nåväl, jag gick in butiken för att handla min glass och ge dem en chans att försvinna från platsen. När jag kom ut igen var de borta och katten var väck den med. Jag blir så vansinnigt arg på folk som slår och skrämmer djur av vilket slag det vara månde. Djur har känslor de med, och de kan bli så rädda att de dör. Jag lovar att om de inte försvunnit från platsen när jag kom ut från butiken så hade jag antagligen suttit i förhör hos Farbror Blå för misshandel av elaka tonåringar.

Lämna en kommentar »

Kul!!! NOT!!!

Jenny med bandage

Jenny med bandage

Solen strålar från en ganska klarblå himmel, det är sådär underbart varmt som jag gillar och det borde vara helt klart att man vill lägga sig vid en strand och sola. Men vad gör jag då? Jo, jag bränner bort min hud med en ång-grunka. En ca kvadratcentimeters stor bit av huden på ringfingret är väck och ovanför det området är det en blåsa som är gigantisk. Jag lade naturligtvis om det så gott det gick i Lördags när det hände. Men jag har inte nån mecdicinsk arsenal att prata om här hemma. Så i dag fick jag gå till Distriktssköterskan, jag och alla andra pensionärer (med bensår och liknande) och lägga om lilla vänsterhanden. Sköterskan var i alla fall snäll och lätt på handen när hon lade om såret. Hon skickade med mig lite extra omläggningsgrejer hem så att jag kan fixa till det om det behövs. På Onsdag ska jag tillbaks för att kolla läget och lägga om det igen.

 

Det är bara så jäkla typiskt mig, dels att göra mig illa på de mest bisarra sätt, dels att när jag gör mig illa är det inte såna där småsår som ”alla andra får” utan rejäla skador som oftast kräver omvårdnad av både läkare och sköterskor. Det är faktiskt lite pinsamt. Det finns en sjukdom som heter Münchausen( stavning?) by Proxy, där patienten skadar sig själv/ eller andra på olika sätt för att få uppmärksamhet. Det kan handla om allt från förgiftningar till sårskador de tillfogat sig själva eller andra. Jag är rädd för att mina läkare ska börja misstänka mig för att vara sån, eftersom jag alltid råkar ut för konstiga saker. Jag har bara på de senaste 4 åren fått läkarvård för följande; Frätskada på tå (pga ett tips hur man ska ta bort nagelsvamp hemma), Sönderslagen ven på handryggen (skulle knyta en soppåse men var blöt om handen och halkade till och drog handryggen i skohyllan av metall), Brännskadan nu då…

Det vore ju inte konstigt att läkaren börjar undra alltså…
Men förhoppningsvis så fattar läkaren att jag bara är klantig och olycksbenägen, för jag gör inte det här med flit. Men det är i alla fall pinsamt. Eller ännu värre, tänk om nån skulle misstänka sambon för misshandel! Då skulle jag skämmas ihjäl. För jag har alltid blåmärken, eftersom jag slår mig hela tiden på olika saker. Och jag lovar, han har aldrig nånsin misshandlat mig.

Lämna en kommentar »

Jag är en idiot, ett RIKSPUCKO!!! Kopierat från min andra blogg.

Jag har en sån där ång-grunka som man har när man städar… Och så skulle jag göra rent en ventil jag har på min badrumsdörr, det samlas en hel del goja där när man har katter. Hår och sånt. Så jag sprutade på lite rengöringsmedel och lät det sitta en liten stund. Under tiden så satte jag på ång-grunkan. Och så ångade jag bort skräpet. När jag ångat klart tänkte jag att jag skulle blåsa ur den resterande ångan och det gör jag. Men jag sätter min hand framför av någon outgrundlig anledning. Jag min jävla flana. Swooooosch, sa det och jag hade bränt bort huden på min vänstra ringfinger på 1 kvadratcentimeter. Ovanför det bortbrända är det en fet blåsa. Fan vad det gör ont och fan vad jag är arg på mig själv. Det är bara jag som lyckas med sånt här. Jag är ganska smart när det gäller andra saker men när det gäller att klara av att leva utan att ta död på mig själv av misstag så vet jag inte hur länge jag klarar det. En vacker dag lär jag väl somna av misstag på en motorväg när jag ska gena över fast det är typ omöjligt. Eller nåt liknande. Så kära vänner, ge mig tips på hur jag blir av med smärtan som är outhärdlig just nu, och på hur jag undviker infektioner! Jag ska sätta in handen i frysen en timme eller två, så jag återkommer.

Lämna en kommentar »

Bostadsbristen! Det är fan sjukt.

Kollar på 4:ans Nyhetsmorgon… Vilka jävla politiker vi har. Oavsett partitillhörighet. Jag blir ärligt talat förbannad. De sitter bara och kastar skit på varann hela tiden. Sossarnas person sitter och skyller över allt på Moderatkillen som i sin tur skyller allt på att arbetsmarknaden. Jag fattar inte nåt. Det har varit bostadsbrist i Stockholm sedan 1980-talet. Vilka är det som varit i politisk majoritet under den tiden? Det är inte Moderaterna i alla fall. Det är Sossarna. Och vad jag vet har inte de heller byggt tillräckligt med hyresrätter som ungdomarna har råd med. Utan i stället har det satsats på superduperdyra nyproduktioner som inte en människa har råd med om man inte har en relativt hög inkomst. Eller så har man byggt bostadsrätter. Och det kan inte ungdomar köpa för att de inte har pengarna ännu. Och visst det har varit hög arbetslöshet (det är det fortfarande och mer lär det bli) och därför har många ungdomar (och andra också för den delen) svårt att köpa sig bostadsrätter.

Vems fel är det? Det är ju faktiskt frivilligt att köpa sin bostad, det är frivilligt att tacka ja om det pratas om att bilda bostadsrättsförening i huset där man bor. Man kan säga nej. Och om fler tackade nej, så skulle det finnas fler hyresrätter. Då skulle våra barn (och de andra) som vill kunna ha lite mer att välja på. Och vem var det som införde lättare regler för bildning av bostadsrätter??? Högerblocket, under förra mandatperioden de regerade. Men å andra sidan, har Sossarna på nåt enda sätt ändrat på detta faktum? Nej, det har de inte. Utan det är samma anda där. Köp din bostad= bli lycklig eller? Jag personligen kommer aldrig att kunna köpa mig en bostadsrätt, jag har inte tillräckligt hög inkomst (pga arbetsbrist som lett till sjukpension för min del) och därför är jag inte välkommen på bostadsmarknaden. Inte heller kan jag få en hyresrätt, dels på grund utav extrem brist på hyresträtter och dels på grund utav att de lägenheter som finns tillgängliga har så sjukt höga hyror att jag aldrig skulle kunna betala den i alla fall.

Den lägenheten som jag bor i nu, i en liten sunkig jävla skitförort till Stockholm, betalar jag 5800 för. Den är på 57 kvm och hur sunkig som helst. Enligt hyresvärden är den ”helrenoverad” 1997. Yeah, right. Den var renoverad på så sätt att man lagt in nya plastmattor och kaklat om litegrann i kök och badrum. Satt in skitkassa skåpsluckor, och polerat parketten (men inte bytt ut den) och bytt toalett och badkar. Satt in en ny ytterdörr till lägenheten. Och så tog de bort en utav dörrarna som finns inne i lägenheten. Vi har två ingångar till sovrummet den ena leder ut till vardagsrummet och den andra till köket. Den som leder ut i vardagsrummet den saknar dörr. Men hyresvärden tycker inte att man behöver sätta dit nån ny dörr. Det innebär att vi inte har nån. Mycket störande tycker jag.

Men det som jag skulle komma fram till är följande, Sossarna är lika skyldiga till bostadsbristen som Moderaterna. Och det är ingen skillnad på vem som regerar i alla fall, det är samma skit ändå när det gäller bostadspolitiken. Så nu har jag fått nog. Jag vill göra revolution. Phuuu… Nu har jag fått ur mig dagens första frustration.

Lämna en kommentar »

Jag, en Bimbo med djupa tankar…

Satt och lallade runt här på nätet och hittade en blogg skriven av Stefan Sundström. Han hade klippt in en artikel om Nyliberalismen kontra Keyenaismen. Jag som verkligen är intresserad av hur olika ismer styr ekonomin och politiken (vilket man inte kan tro när man tvingas se mig…) läste artikeln med stor behållning. Den fick mig till och med att byta partipolitisk inriktning helt och hållet.

Det fick mig att inse att det jag inte trott på de senaste åren faktiskt är det som är sant, att det är det som är äkta och viktigt. Det som var mina ideal när jag var yngre borde aldrig ha övergivits. De idealen borde ha rått hela tiden. Men bättre sent än aldrig. Och nu vet jag, Moderaterna äter småbarn till frukost. Så enkelt är det. Vad de än säger så är det så.

Lämna en kommentar »

Det här med feminism, så här tänker jag, hur tänker ni?

Jag är kluven, delad mitt i tu av densamma. Jag är tveksam om mina åsikter klassas som feministiska. Vet inte om de skulle vilja ha mig med i sin rörelse när jag är så kluven. Det är för mig självklart att man som människa (inte man eller kvinna utan just människa) ska dela på arbetsfördelningen hemma så gott det går. I bland går det jämnt upp, i bland inte. I bland orkar jag mer i bland mindre, detsamma gäller min partner in crime. Hos oss är det han som lagar maten, jag som tvättar. Vi hatar att städa bägge två, och därmed är vi lika goda kålsupare bägge två när det gäller att undvika just städning. Han tjänar massor med mer pengar än vad jag gör visserligen men det beror knappast på att han är man. Det beror på att jag är förtidspensionerad. Att jag tar den mesta tvätten beror på att han är lätt färgblind och därför kan blanda färger hejvilt. Att han lagar merparten av maten, beror på att jag verkligen är kass på det.

Jag tror inte att man kan dela allt rakt av 50/50. Det funkar inte i det långa loppet, jag tror inte att man kan uppnå millimeter-rättvisa gällande förhållanden. Det viktiga i ett förhållande tror jag är att man respekterar varandras olikheter och personer. När jag bodde i hop med en tjejkompis, så var det lika knepigt att reda upp vem som skulle göra vad då med. Så jag tror inte det spelar nån roll om man delar lägenhet med en kille eller en tjej, det blir lika tjafsigt i alla fall gällande städning osv osv.

I arbetslivet däremot där är det självklart tycker jag att lika lön för lika arbete ska råda. Den som är mest kvalificerad för jobet bör få det, och man ska inte särbehandla någon pga dess kön. Det finns vissa arbeten som killar är mer lämpade för än tjejer kanske, och det är typ Brandman. Jag säger dock inte att det gäller till 100%. Det finns alltid undantag och det är inte nåt fel i att en tjej blir Brandman om hon klarar alla test och prov, på samma villkor som killarna.

Sedan finns det väl antagligen inte några direkta arbeten som är mer lämpade för det ena könet eller det andra. Kanske skulle jag visserligen hellre föredra en kvinnlig Barnmorska än en manlig, och det är bra pga att en kvinnlig Barnmorska oftast har erfarenhet av att vara gravid själv och har genomgått en förlossning själv. Det är liksom en fördel att ha gjort det när det gäller sånt. Men det är inte fel att en man vill bli Barnmorska alls.

Att en man ska vara hemma 50% av föräldraledigheten, det beror väl på hur situationen ser ut i den familjen, det är väl upp till varje familj tycker jag. Det kan man inte lagstifta om och det blir himla fel med tvång åt vilket håll som helst. Att man däremot ska vara delaktig i barnets liv och ta lika stort ansvar är en självklarhet.

Och sedan detta med uppfostran av flicka kontra pojke. Det är i mina ögon ingen skillnad på dem alls, det är små barn. Jag har en dotter som har lekt med allt från My Little Pony till Moraknivar när hon var äldre ville tälja. Hon har haft kläder som varit praktiskt att leka i, och sköna att ha på sig. Klänningar på kalas osv. Där kanske min gräns går ändå, jag skulle nog inte sätta på en eventuell son en klänning. Men färger och mönster, där är det väl bara att ta det man tycker är fint och passar ungen. Alla har ju olika smak, vill en eventuell son ha en rosa tröja, varsågod. Vill densamme ha en blå tröja varsågod. Vill han leka med My Little Pony så får ha det. Vill ha börja rida, dansa balett, åka konståkning så får han det lika gärna som att min dotter skulle spela fotboll.

Däremot skulle jag inte låta dottern (eller sonen heller för den delen) börja spela Hockey. Det beror mest på att man drar på sig så mycket skador och såna saker. Inget könsbundet alltså. Min dotter är inte en typisk tjej på det sättet att hon har gått omkring i rosa lulllull, och varit superfeminin, hon är just nu punkare och det är befriande tycker jag.

Så min tanke är fortfarande, kan jag kalla mig för feminist fastän jag inte tycker som Irene Wachtmeister, att alla män är djur, eller som Tina Rosenberg heller. Jag pallar inte med Gudrun Schymans ideer om att männen är talibaner. Jag tror inte på att vi kan straffa alla män i dag för saker som hände i förfluten tid. Det är lite knepigt att skylla alla orättvisor på männen av i dag för att det är som det är. För det finns ett gäng grejer kvinnor i gemen (det är en generalisering jag vet men jag har inga siffror) är himla dåliga på att stå upp för sig själva och se till att få sin röst hörd. Att säga till en chef att jag tycker att jag är värd den löneförhöjningen lika väl som Pelle. Att ta plats och se till att höras och synas. Det är män i gemen bättre på. Mer tankar om detta kommer inom kort… Over and out/ Jenny

Lämna en kommentar »

I Torsdags såg jag en film på 2:an, den hette Jihad.

Det var en film/ miniserie som var på två delar. En fransk film som var baserad på sanna händelser, inte helt och hållet men nästan dokumentärt. Jag tänkte att jag skulle slå i hjäl tiden som gick fram tills jag ville sova. Den skulle sluta vid 1-rycket och det verkade ju ok. Den började runt 23.30 kanske… I alla fall, den handlade om en ung kille som bor i Frankrike men hans föräldrar är födda i Irak. Det är en helt vanlig familj med tre barn. Familjen tillhör islam men de praktiserar inte tron eller hur man ska säga. Mamman har inte slöja, och inte de små tjejerna heller. Både mamman och pappan verkar vara arbetslösa så även sonen som kan vara runt18- 22 svårt att gissa åldern på honom men däremellan. Det är några stycken skummisar i området där de bor som säljer stulna checkar och pappan blir desperat en dag och köper en sådan. Så går sonen och pappan till affären för att handla mat. Pappan betalar med den stulna checken och polisen griper honom utanför butiken. Det står ett gäng ungdomar där och hänger i centrumet. De bor i samma område som den här familjen. Killen försöker prata med sin pappa men pappan vill inte visa att de hör i hop, av nån anledning, kanske för att maten inte skulle bli beslagtagen.

 

Några dagar senare går sonen för att hämta sina systrar i skolan och på vägen hem möter han ett par utav dem som hängde i centrumet när pappan blev gripen. De går fram till honom och börjar prata om att de vet vad som hänt och att de tror att pappan blev gripen för att han var muslim och Irakier. Sonen tvekar lite om det där men säger inte så mycket. De där killarna erbjuder honom pengar för att kunna köpa mat till familjen och eftersom familjen inte verkar ha någon större inkomst tackar han ja till pengarna. Så börjar det.

 

Han börjar umgås mer och mer med de där killarna och de är aktiva muslimer. De går till Moskén och de ber sina böner regelbundet. De är helt enkelt trogna muslimer. Sonen dras mer och mer in i det här och han börjar läsa Koranen. Killarna bjuder hem honom till sig och han får lära sig mer och mer. Han blir indragen i en lite grupp med killar som verkligen inte är ute efter att sprida fred i alla fall.

De pratar om att åka till Damaskus och gå en skola som lär dem om Koranen på förmiddagarna och på eftermiddagarna ska de lära sig stridsteknik och sånt.

 

Alla killarna drar i väg till Damaskus och hur de fick pengar det vet jag inte. De börjar sin skola och de lär sig arabiska och de lär sig Koranens skrifter. De lär sig även hur man krigar.

Så bryter kriget i Irak ut det som pågår fortfarande. Och de blir ditskickade. Det de har lärt sig i skolan handlar om Jihad och hur de ska döda och skjuta.

 

I Fredags den 11/7 kom andra delen, och sista. Jag är inte insatt alls i detta men jag blev så ledsen av killens öde. Det kändes som om han blev utnyttjad helt och hållet. Det är så sorgligt tycker jag när man använder religioner som en ursäkt att döda. Det spelar inte nån roll vilken religion det är det är sorgligt i alla fall. För om man ska tro på en Gud, vad man än kallar honom eller henne, så kan jag inte ens med min vildaste fantasi tro att den Guden vill ont. Om man inte dyrkar Satan då. Men det är den enda religionen jag dissar i detta fall eftersom det inte är en religion som vill gott. Islam är väl inte annorlunda än någon annan religion när det gäller respekt för varann oavsett religioner. Jag menar om en muslimsk person behöver min hjälp varför skulle jag neka den personen den hjälpen? Skulle den personen neka mig hjälp för att jag är Wicca eller Kristen? Jag tvivlar på det. Jag tror på att man ska hjälpa varann så gott man kan. Och respektera varann oavsett i alla fall.

Eftersom filmen är uppdelad i två delar kommer resten av tankarna om den i ett nytt inlägg.

Lämna en kommentar »

Andra delen av Jihad, och tankarna som snurrar i huvdet sedan dess.

Jag säger bara det, fy fan vad människor är sjuka i huvudet. Vi är en ras som verkligen borde skämmas över hur vi beter oss. Ärligt talat alltså. Att man ens kan med att visa sig efter att ha gjort dessa fruktansvärda saker mot varann. Jag förstår inte faktiskt. Den här filmserien, den handlade om en ung kille som hade det ganska fattigt på pengar i hemmet i Frankrike. Osv osv. Det ena ledde till det andra. De åkte till Damaskus och lärde sig ur Koranen och det Arabiska språket på förmiddagarna och så långt är allt frid och fröjd. Det som är så hemskt är att på eftermiddagarna skulle de lära sig stridstekniker och hur man bäst skadar eller dödar andra människor.

 

Irakkriget bryter ut ( det som pågår fortfarande enligt mig) och killarna blir ditskickade. Amerikanerna vill ha hämnd för 11/9 och Iraks folk får ta straffet. Det är ju sjukt bara det. Folket i Irak blir så att säga ”befriade” från en diktatur för att hamna i en annan. USA!

 

Den unge killen han hade blivit gripen och förd till Guantanamo Bay, och fick utstå de mest vidriga saker, de plågade honom och hans medfångar med elkablar som var strömförande, de satte på dem hundkoppel och lät dem krypa och kräla på marken som maskar. De behandlade dem nåt så gräsligt att jag faktiskt förstår att folk hatar USA mer än Sadam! För även om den här unge killen varit med i en grupp som tillhörde Al Qaida ( stavning???) så innebär inte det att han förtjänar att bli behandlad på det sjuka sätt som han blev. Hur kan man se sig själv i ögonen efter att ha torterat nån med strömförande kablar?

 

Frågan filmen lämnar i mitt huvud är följande! Vad i helvete är det för fel i huvudet på Bush!

 

Visst 11 september skadade och dödade massor av människor i USA och så vidare, vad ger USA rätt att bete sig som sjuka jävla idioter mot hela Iraks folk? Det kan ju omöjligt ha varit så att alla i Irak hatade hela USA innan! Men efter det här kriget så lovar jag att alla Irakier hatar USA! Och det gör de rätt i.

 

Jag som är en vanlig simpel idiot här i Sverige mår illa över hur USA har fört sitt smutsiga krig i ett land som de enligt sig själva har befriat från diktatur. Men vad har de gett dem i stället? Krig, elände och svält, fattigdom och sjukdomar för att de bombat sönder deras vattenreningsverk etc etc. Sadam var en diktator och det ska ingen behöva leva under, men det som erbjöds i stället borde ha varit så mycket bättre. Det borde ha varit utbildning till de som bor i Irak, hjälp till sjukvård osv osv. Men nej, inte då. USA bombar sönder halva landet i sin jakt på deras förre diktator. Dessutom ett land som USA varit allierat med under Iran och Irak-kriget.

 

Irak har visserligen inte varit bättre eftersom de har samarbetat med Al Qaida. Men om man ska hämnas på en sak, varför straffa en hel befolkning? Det är ju lite konstigt tänkt. För man kan inte hämnas på alla som gjort fel i ens liv, det funkar inte så. Ett öga för ett öga låter skönt som en tanke, men det är fan inte rätt. Jag kan förstå att man vill hämnas sina döda och skadade men ju mer våld du använder desto mer föder du våldet. Man måste nånstans bryta den här onda spiralen.

Lämna en kommentar »