28 oktober 2008
· Arkiverad under Liv, Tankar, samhälle
Men nu har han meddelat på sin blogg att den kommer att stängas ner pga otrevliga meddelanden och svar. Det gör mig ont att veta att han som är den enda som orkar föra väsen om bland annat försäkringskassan och den lilla människans rätt, han ska bli så trakasserad att han väljer att sluta blogga! Det får vara nog med nätmobbing och elaka kommentarer nu, alltså vi är ju vuxna människor och borde verkligen veta bättre än att tracka varann. Överhuvudtaget tycker jag att det blivit en otrevligare ton människor emellan.
Man släpper fram mobbare i tv som programledare för ungdomsunderhållning, och man sänder program som Du är vad du äter på bästa sändningstid där en kvinna gör allt för att trycka ner de som är överviktiga i skorna. Eller varför inte Lyxfällan? Det är riktig mobbing. Jag förstår att det är lockande att få hjälp med att gå ner i vikt alternativt kunna sanera sina skulder. Jag satt för ett tag sedan lite halvtrött i min soffa och kollade på en massa skräp, och så började just Lyxfällan. En kvinna med två barn skulle få hjälp att reda upp sina trassliga finanser. In kommer två stycken (antagligen bankmän/ekonomer) och börjar rya och dona med kvinnan. De behandlar henne som vore hon totalt urblåst i skallen, alltså utan förmåga att tänka själv. Särskilt den kvinnliga programledaren hade en sådan stil. Det gjorde mig totalt stum, och jag fastnade framför programmet tills det var slut, hela tiden med en äcklig smak i munnen.
Det kändes som om jag tjuvkikade in i en annan människas liv, som antagligen inte tänkt på den förödmjukelse det innebar. Att skapa såna program är väl i sig inte elakt, men att programledarna beter sig som vore de upphöjda över alla andra, det är inte acceptabelt. Och programutbudet med förnedringstv ökar hela tiden. Det är ett klimat som ger grogrund för underliga falanger av mänskligheten att göra sig en hacka på andra. Att visa upp misären för att tjäna pengar på det… Liksom, Kom och kolla på dem som inte är lika lyckade som ni själva, betalar ni fem spänn kan ni spotta på dem också!!! Det äcklar mig!
28 oktober 2008
· Arkiverad under Uncategorized
Jag har helt enkelt inte haft nån lust att blogga, och inte heller kommit på nåt att skriva om. Men nu är det lite bättre, jag är inte lika tom i skallen och har faktiskt en del på lut. Så jag tänkte faktiskt skriva om lite saker lite senare i dag. Just nu måste jag dock kila och kolla om man kan få till en tumlingstid på min dunjacka… Det börjar ju snart snöa för fabian och isbjörnarna har börjat knalla in i lägenheten där jag bor… Fast än så länge så duger min fina nya kappa bra. Tack snälla mamma och pappa för fin födelsedagspresent. Den är supersnygg verkligen! Men dunjackan behöver jag ha ändå när jag ska ut och gå “powerwalks” kappan är inte till för sånt bruk tycker jag. So long kära blogg, see ya soon…
11 oktober 2008
· Arkiverad under Uncategorized
Inte illa menat eller nåt, utan bara en helt vänligt ställd fråga. Satt just och diskuterade med en person i min familj om och huruvida man måste ha bil för att ha småbarn. Jag har inte haft bil under min dotters uppväxt mer än en väldigt kort period under hennes allra första år. Det var hennes pappa som hade bilen och vi separerade när hon var 1 år och 2 månader…
Men nu till frågan. Kan inte barn i skolåldern dvs från 7 år och uppåt gå till skolan själva om man bor i ett relativt lugnt villaområde och det är mindre än 1 km till skolan? Enligt den jag pratade med som jobbar i Enskedeskolan så körs varenda unge nästan till skolan och det är till och med kö på morgonen av bilar som ska lämna barnen till skolan. Varför undrar jag? Kan inte barnen samlas som vi gjorde och gå till skolan i grupp? Vad är det som är så extremt farligt med att låta ungarna gå själva? Om det är så extremt farligt får väl några vuxna turas om att gå med dem till skolan under den första tiden. För efter skolan är det ju fritids och då är det väl samma sak som när skolan börjar för dagen, några föräldrar som turas om att hämta ungarna på vägen hem. För inte nån har blivit sjuk av att gå den lilla biten och knappast blir dagens barn det heller!
Men jag vet att det jag skriver nu kommer att göra mig impopulär och många tycker att jag borde tänka på pedofiler osv. Jo, men det gör jag faktiskt! Men jag tror faktiskt inte att det lurar en peddo i varje buske, lika lite som det lurar en potentiell våldtäktsman i varje buske. För hur ska man då kunna leva? Det är ju i princip livsfarligt att leva liksom, ingen kommer levande härifrån det är det enda man vet med säkerhet.
Jag har låtit min dotter vara ute själv sedan hon var runt 5 år. Hon har åkt kommunalt med tunnelbana och buss sedan hon var runt 9 år ensam både till skolan och hem igen. Helt utan skador och otäcka händelser. Så varför ska man köra barnen överallt? Om man inte bor aslångt i från skolan och det inte finns förbindelser så klart men det är inte det frågan gäller… Varför är vi föräldrar så rädda för att släppa taget om barnen? Tror vi att vi gör dem en tjänst när vi skjutsar dem exakt överallt? Det är ju precis tvärtom, de blir totalt osjälvständiga individer ju! Dessutom så hjälper inte heller vårt extrema bilåkande miljön speciellt mycket. Framför allt borde vi kanske tänka på det…
09 oktober 2008
· Arkiverad under Liv, Tankar, politik, samhälle
Ena minuten pratas det om vem det är som ska få Nobelpriset i Litteratur, och hur viktigt det är att det är en kvinna alternativt hur viktigt det är att det blir en svensk person. Det är förhandstips, och det är vissa som till och med slår vad på spelsiter… Men orka… Visst är det kul med böcker det är jag den första att skriva under på, men jag har aldrig förstått mig på alla dessa superudda böcker som är skriva mestadels av super-suspekta personer. Jag vill bli underhållen av en bok och ge min hjärna avkoppling som alltid är en kokande kittel av aktivitet. Vill jag lära mig nåt så läser jag en faktabok, och det gör jag det också. Min allmänbildning är faktiskt rejält hög.
För att sedan gå över till det som faktiskt borde vara det allra viktigaste att prata om. Arbetslösheten som kommer i spåren på den extrema lågkonjunktur vi befinner oss i. Varslen på Volvo i Göteborg, alla andra som får gå från sina jobb. Det är nåt att diskutera om. Hur och varför det blev så här. Hur vissa banker bland annat på Island brakar direkt åt helvete på ren svenska. Bankerna kraschar som det vore en pest som spred sig. Vad hände och varför? Hur kan bankerna i USA vara så viktiga att bankerna i Island tex och även Sverige, Tyskland och England bara rasar i hop som korthus? Det är ju för fan löjligt att vi inte lärde oss nånting av det som hände på 90-talet. Då kraschade hela skiten ordentligt. Det är liksom mycket närmare än Kreuger-kraschen 1929. Varför lär sig inte bankerna och finansmännen nånting??? Varför går vi privatpersoner på det om och om igen och köper aktier som det vore nånting livet hängde på? När det i själva verket är livsfarligt? Det är liksom inte så att det är trosor som från början kostar 19.90 på H&M tex. Man vet när man köper dem att de förlorar värde direkt när man kommer ut ur affären. Så fort man sätter på sig dem är de totalt värdelösa för alla utom en själv som faktiskt skulle frysa om rumpan om man inte hade dem på sig…
08 oktober 2008
· Arkiverad under Uncategorized
Mormor min har hamnat på sjukhus. Visserligen har hon det bättre på sjukhuset eftersom hon kan få syrgas osv där. Hon har så svårt att andas. Hjärtat strular och är förstorat. I natt hade hon fått ont i hjärtat och därför ringt ambulansen, vilket var himla bra för redan i ambulansen fick hon ju syrgas och andningen blev bättre. Men nu ligger hon i alla fall på sjukhus och det är väl inte det roligaste en tant i hennes ålder kan göra. I alla fall inte med tanke på att hon är full med liv i huvudet och verkligen är full av livslust. Jaja, nu ska jag dricka kaffe i alla fall. Återkommer med mer rapporter om hur det är med lilla mormor så fort jag vet nåt.
07 oktober 2008
· Arkiverad under Liv, Tankar
Med en klockas regelbundenhet åker jag på sårinfektioner. Minst en gång om året drattar jag även dit på en penicillinkur. Det brukar gå till så här; Jag gör mig illa på nåt sätt, skär mig på en kniv när jag fyller diskmaskinen, biter av ett nagelband, klämmer en finne etc etc. En vecka efter att jag gjort mig illa börjar såret att bli inflammerat, rött och irriterat. Jag baddar med alsolsprit, tvättar ur såret ordentligt med väteperoxid och ser till att det ”kokar” ut ordentligt, lägger om det enligt konstens alla regler. Det går en vecka till och nu börjar såret att gegga sig. Jag försöker ändå i det längsta att undvika läkaren och penicillinkuren. Jag vet ju att jag ändå kommer att åka på en kur så jag behöver inte stressa… Så går det en vecka till och såret bankar kliar och svider samt värker så att jag har lust att dra till någon och är på vippen att tappa förståndet. Den fjärde veckan kontaktar jag vårdcentralen. Det gjorde jag även denna gången först i Malmköping där en sköterska i det närmsta misshandlade mig… Och påstod att fingret inte var infekterat trots varet som fanns i sårhålan. Hon karvade i mig med en kanyl/skalpell utan bedövning och bad läkaren titta men även han sa att det inte var nån infektion… Trots varet… Jag gick in till apoteket och handlade väteperoxid för att kunna hålla någorlunda rent i såret ändå.
I går morses kom jag hem tidigt och väntade på att min vanliga vårdcentral i Fruängen skulle öppna. När jag pratade med sköterskan i telefon och berättade om mina symtom så bokade hon in mig direkt till min gulliga husläkare. Fick en tid drygt två timmar senare. Och han skrev ut nåt som heter Dalacin-Emulsion. Det är ett slags flytande penicillin som man droppar ner i såret och därefter lägger om med bandage. Varför kunde inte de i Malmköping gjort samma sak så jag sluppit få feber och känna mig helrisig? Nä, de skar i mig i stället utan bedövning och klämde på mitt finger som redan var svullet så att det blev knallblått med fina skiftningar i rosa i blåmärket som blev resultatet av klämmandet. Dessbättre fick jag i alla fall till slut hjälp. Men frågan återstår eftersom det alltid brukar vara som så att jag först får en penicillinkur som inte hjälper (och i bland hamnar jag på sjukhus med penicillindropp) oftast behöver jag äta en kur till. Nu är ju denna kuren inte en sån man äter så kanske hjälper den bättre eftersom den verkar direkt i såret när man droppar i det. Såret ser redan finare ut men jag tänker inte ropa hej ännu… Har gjort det förr och fått fan för det genom att hamna på sjukhus som sagt. Det är inte nåt jag gillar alls. För det blir alltid operationer och det gillar jag ännu mindre. Nåväl, nu är det dags att sluta gnälla. Det har även fört med sig en bra sida det här, och det är att jag inte får slabba i vatten. Jag ska undvika att ha på mig gummihandskar dessutom eftersom det gör att de bakterier som fortfarande lever frodas som fan i svettiga handskar så därmed förbjöd sötaste husläkaren mig att diska och städa. Är nästan kär i min husläkare kan jag säga… ;D
Så jag kan lägga mig på sofflocket och läsa, eller sitta vid datorn och ”näta” utan dåligt samvete. Tjillevippen så länge!
04 oktober 2008
· Arkiverad under Uncategorized
Om vi vore med i Sex and the city, så vore jag Carrie och min kompis Charlotte. Jag och Jea är på vift i alla fall och det är kul. Häckner var underbar som vanligt. Vi stannar en natt till tills på Söndag, och Jea kommer att hamna i tidningen eventuellt. I Eskilstuna Kuriren antagligen. Malligare brud får man leta efter….
Så tack snälla Häckner för en superkväll, du kan trollbinda en hel publik. Obs Internt skämt ; Bollarna var i extremt bra skick… Hårda och fina… Hahhahaha… Så nu ska jag sluta snuska mig för i kväll, känns som om jag gått över gränsen för vad som är roligt, detta är egentligen inte min typ av skämt… Hehe…
Nu ska Jea och jag lägga oss i sängen och och hon sticka tofflor medans jag ska läsa Bitterfittan. (Jag läser den enbart i studiesyfte för att jag vill förstå genus-pratets poäng, men titeln var det som lockade mig.) Godnatt kära blogg, och som sagt kaffesugen är jag jämnt om någon undrar. Kram Kapten SjörövarJenny Barbossa och Första styrman Jea Turner
Jenny