Jag blir ärligt talat riktigt upprörd och förbannad när jag läser vissa bloggar och olika krönikörer. När man skriver saker som att vissa människor borde få läkarvård och hjälp med transplantationer men inte andra pga ålder eller rökning, hur fan tänker man då?
Om en människa rökt i sin ungdom och senare i livet får problem så ska denna person enligt krönikören i fråga inte ha samma rätt till hjälp. För de får skylla sig själv. En människa som är ”för gammal” enligt denna krönikör (ålders-spannet är inte känt) ska inte heller kunna få den hjälpen de kan behöva, för det är viktigare att hjälpa barn.
Visst barn är viktiga och de ska självklart ha all hjälp de kan få. Säger inte emot det alls. Men en människa är en människa oavsett ålder. En mormor är inte mindre värd än ett barnbarn. Så att säga, för utan mormor inget barnbarn… Ingen är mer värd än någon annan. Tycker jag.
Visst jag kan gå med på ett resonemang krönikören i fråga hade, och det är att det är för hemskt när ett barn dör för att det är sjukt. Det är verkligen för hemskt. Men vi kan inte sitta på våra arslen medans gamla ”Berta 95″ dör i andnöd pga hjärtinfarkt i alla fall, för det är bara grymt.
Att sitta på arslet och se min egen mormor kvävas pga sina problem skulle vara lika hemskt som att se min dotter kvävas av samma anledning. Jag ska även understryka att en utav mina bästa vänner dog av ett hjärtfel som enligt läkarna var åtgärdat och borta… Helvete heller att det var hon dog innan hon ens fått fylla 25. Hon ramlade i hop en natt på väg hem från en annan gemensam väninna. Hennes död var alldeles överjävlig och fruktansvärd att vara med om. Det jag menar är; Ingens liv är mer värt än någon annans.
Jag fattar att man kan känna att vissa människor får skylla sig själva, men deras död påverkar någon annan den med. Ett barn kan bli av med sin far eller en mor, och det är inte roligt det heller. Det är inte ”naturligt” att behöva dö i 45-årsåldern av hjärtfel heller. Lika lite som det är ok att en 5-åring gör det. Jag kan dock köpa att krönikören i fråga inte tycker att man ska göra transplantationer av hjärtan på en människa som är typ 80 eller mer. För de är oftast inte i skick att klara av operationen ändå. Men det innebär inte att det är att rycka på axlarna när ens farfar ligger och dör i en hjärtinfarkt ändå.
Och visst jag kan förstå att krönikören i fråga tycker att en rökare får skylla sig själv om den får lungcancer eller hjärtinfarkter och liknande. Men det är oftast inte heller rökarna som är de största konsumenterna av transplantationer. Antar jag. De som får nya hjärtan och liknande är oftast unga/yngre och har ett liv framför sig. En person på säg 60(storrökare) år är nog inte den som prioriteras i transplantionskön för hjärtan. Det är den krassa verkligheten. Jag räknar helt kallt med att en yngre person med svåra hjärtfel får det hjärtat. Logiskt sett är det nog så. En person som har fått sitt hjärta tilltäppt av olämpligt leverne är nog inte den ”kunden” som läkarna faktiskt föredrar.
Jenny