20 april 2009
· Arkiverad under Uncategorized · Tagged Liv, samhälle, Tankar
Köpa rosa hårfärg så att dottern kan få göra slingor på mig. ( Till Mamma, ja, jag vet att jag fyller 40 och är jättebarnslig, ;D) Sedan ska jag kolla efter en klänning, jag måste ha en svart klänning. Det är så mycket saker i sommar som jag måste ha klänning till och svart funkar till allt. Ska dels på student, dels på 40-årsfest och dels fyller jag 40 själv. Då kan det vara bra att ha nåt snyggt att dra på sig faktiskt.
Sedan ska jag vänta på att de från Fk ringer, hon skulle ringt mig förra veckan men det gjorde hon inte. Har inte hört ett pip. Och jag tänker inte ringa henne, inte en chans eftersom hon sa att hon skulle höra av sig till mig. Och med tanke på hur de betedde sig mot mig när jag var där så ser jag inte nån anledning till att jag ska krypa för dem. Ja, jag vet att det är omoget av mig men jag uppskattar inte att folk påstår att jag är manodepressiv och därmed äter Litium. Och när jag påpekar felet och talar om vad jag har för problem (ADHD) och vilken medicin jag äter (Concerta 36mg) så utgår Fk i från att jag tar sprutor med Amfetamin! Idioter tänkte jag då. För det är inte kul att bli utdömd som sprutnarkoman av en fjolla på fk som inte har nån som helst koll på vare sig min sjukdomsbild eller vad Concerta är. Visst är Concerta en form av Amfetamin, men det är inte så att jag är beroende. Det kan jag lova. När jag skulle hämta ut min Concerta senast i Fredags var den slut på Apoteket, och därför tog min medicin slut i Lördags. Om jag märkt nåt av det? Nej, eller jo, kanske, jag kan äta frukost utan att må illa. Och det är en läskig grej eller hur? Skräckinjagande abstinens, visst???
16 april 2009
· Arkiverad under Uncategorized
När jag var hemma hos Jea kom hennes granne ner och hälsade på en kväll. Alla satt på verandan och drack kaffe och tog en cig i hop. Så kommer en fråga från den här mannen riktad direkt till mig. Frågan löd som följer: Du, Jenny, det här med din adhd, gömmer inte du dig bakom den? Jag stirrade frågande på mannen och fattade inte riktigt frågan eftersom jag dels inte känner honom allt för väl, dels har jag aldrig dolt att jag har adhd för någon. Och så sa jag hur menar du nu? Han svarar: Jo, jag menar så här. Är det inte väldigt bekvämt att gömma sig bakom adhd:n och liksom slippa ta ansvar? Jag ler sött som fan och säger, den frågan behöver jag inte svara på. Så säger jag lite på skämt,(och mycket på allvar) vill du ha en träsko i pannan?
Då säger han, Jag menar alla mår bra av att jobba heltid, och du är ju inte sjuk för adhd växer ju bort när man blir vuxen! Jag tittar fientligt på mannen och säger, Nej, adhd växer inte bort när man blir vuxen, det ändrar sig bara. Man lär sig olika sätt att hantera det. Jag äter medicin men den tar inte bort alla symtom. Jag anstränger mig varje jävla dag för att inte slå till folk på käften. Så kommer Jea till min undsättning, hon har suttit tyst och bara stirrat på sin granne. Och så säger den änglalika människan Jea, Du, Jenny kämpar varje dag genom att bita i hop. Bo med henne i en vecka får du se hur hon kämpar. Säg inte såna saker om henne liksom.
Mannen fortsätter då med att säga att han VET att adhd växer bort när man blir vuxen. Jag skakar av ilska och går in. För jag vill inte slå honom på käften, jag vill inte be honom dra åt helvete. Han känner inte ens mig och jag ska inte behöva försvara mig mot en loser som inte ens vet vem jag är egentligen. Så det är bara för mig att gå undan.
Jea kommer efter och berättar att han gör samma sak mot henne väldigt ofta. Han hoppar på henne för hennes diskbråck i nacken som inte är bra trots operation, för hennes depressioner som gör att hon inte kan jobba. Jag stirrar på Jea och säger, om jag går ut nu så kan jag inte hjälpa mig själv om jag slår ner honom. Han är inte värd det säger Jea och jag håller med men jävlar vad det kliade i mina fingrar… Jävla svinpäls som hoppar på folk han inte ens känner speciellt väl. Han vet inte nåt om adhd, jag fick min diagnos av specialister inom Neuropsykiatri, och jag antar att det är svårt att fuska sig igenom en utredning som pågår i nästan 1 år. Men grattis till mig själv eftersom jag uppenbart har lyckats med det, eller nåt… Jeas granne är i mina ögon en fet idiot nuförtiden…
29 mars 2009
· Arkiverad under Uncategorized
Kollar på Twilight, nån film om vampyrer. Samtidigt som jag bloggar. Har lite mycket tankar i huvudet just nu, så jag orkar inte riktigt koncentrera mig på filmen. Känner mig förkyld, och är inte riktigt i fas med mig själv.
24 mars 2009
· Arkiverad under Uncategorized
Sitter vid köksbordet och ser ut över ”oceanen”. Det är så vackert här ute. Träden står fortfarande kala och grenarna spretar mot skyn, solen stiger långsamt ner i havet och bergens grå granit svartnar. Nu förstår jag varför jag älskar Santorini så högt, det påminner mig om Tjörn men ligger i ett varmare klimat. Men naturmässigt är det kalt och kargt. Västkustens öar och skärgård är bland det vackraste jag vet. Stockholm är vackert på sitt sätt, men det karga kala tilltalar mig mer. I dag var vi nere i Pilane och kollade på Vikingagravarna. Det var också otroligt vackert, de ligger i en stor hage där det betar får. Ser ut som om det skulle kunna komma ett gäng Hober springande när som helst. Enligt vissa i min närhet är jag en Hob så jag passade bra in i miljön. Faktiskt skulle de ha kunnat spela in scenerna från Hobsala i den hagen, det ser ut likadant. Så ikväll blir det att gå ut och leta efter Aragorn…
24 mars 2009
· Arkiverad under Uncategorized
Jea och jag var inne i stan här i Göteborg och kollade på folk och kläder. Inne på Mango ser jag i ögonvrån att någon kommer emot mig så jag drar mig åt sidan för att inte krocka med den personen. Våra armbågar möts i en halv sekund, den lilla stunden räckte för att jag skulle känna den absolut mest märkliga energi-överföring en människa nånsin givit mig. Det kändes som om det var ren aggression som flödade ur den kvinnan.
När vi passerat varann kollade jag naturligtvis upp för att se vem hon var som var så argsint liksom. En tjej jag aldrig sett förut var det i alla fall. Uppenbart hade hon varit i klinch med någon under dagen för hennes aggressioner stänkte. Så känslig har jag aldrig varit förut. Det var en mycket märklig känsla. Jag ropade på Jea direkt och även hon kände av tjejens ilska som riktigt hängde i luften omkring henne.
20 mars 2009
· Arkiverad under Uncategorized
Är som bekant hemma hos min mormor. Jea och jag röjer skåp och liknande medans mormor är på konvalecsenthem (eller hur fan det stavas). Förut röjde Jea kylen. Om Expressen eller Aftonbladet skulle gjort ett löp om det skulle det stått:
KVINNA 89, ANHÅLLEN FÖR ANSIFTAN TILL BIOLOGISK TERRORISM. I skåpet fanns det typ vilda älgar av mögel och andra livsformer som virus (typ Ebola och andra risk-klass 4-virus) samt en och annan sjöjungfru. Nu står Jea och jag iförda mikrobiologiska rymddräkter och diskar ur alla skåp och burkar med olika livsformer i. Vi känner för att blanda en ”Hachi-Bachi” dvs, Tippex och Klorin. Det är det bästa mot äckliga saker i skåp. Man intar den bäst liggande ner i en sjuksäng (på sjukhus) med närhet till magpumpningsmaskinen…
18 mars 2009
· Arkiverad under Uncategorized
Sur som en citron sitter jag och läser om glassiga jävla författare som verkar ha en guldsked i munnen. Och folk som kommenterar deras bloggar och undrar vart nånstans de köpt sin fina soffa och hur deras golv är gjort. Själv sitter jag och sliter med samma gamla jäkla skitutkast till idé om en bok sedan ett år tillbaks. Och inte en jävel undrar vart jag köpt min tröja… Inte heller frågar nån om jag vill komma på premiärer av en massa filmer, eller ber mig åka på föredrag till en massa coola städer. Jag är helt enkelt en jävla looser som är avundsjuk så in i bänken att jag nästan kreverar. Inte konstruktivt för fem öre jag vet, men jag kan inte hjälpa det.
07 mars 2009
· Arkiverad under Uncategorized
Har just laddat telefonen full med bra musik. Allt från Bon Jovi till Motörhead och Sarah Dawn Finer. Splittrad, jag? Kan jag väl aldrig tro. Nu ska jag snart börja röja härhemma. Sambon ska på Metallica och jag passar på att röja då så får jag det gjort på mitt sätt. På det rätta sättet alltså. Tjillevippen så länge.
21 februari 2009
· Arkiverad under Uncategorized
mormors syster SUPERDAMP! Hon har varit här i ett par timmar hemma hos mormor, och jag är rädd för mig själv efter en stund i hennes sällskap. Hon är fan inte klok på en fläck.
18 februari 2009
· Arkiverad under Uncategorized · Tagged Liv, samhälle, Tankar
Jag blir ärligt talat riktigt upprörd och förbannad när jag läser vissa bloggar och olika krönikörer. När man skriver saker som att vissa människor borde få läkarvård och hjälp med transplantationer men inte andra pga ålder eller rökning, hur fan tänker man då?
Om en människa rökt i sin ungdom och senare i livet får problem så ska denna person enligt krönikören i fråga inte ha samma rätt till hjälp. För de får skylla sig själv. En människa som är ”för gammal” enligt denna krönikör (ålders-spannet är inte känt) ska inte heller kunna få den hjälpen de kan behöva, för det är viktigare att hjälpa barn.
Visst barn är viktiga och de ska självklart ha all hjälp de kan få. Säger inte emot det alls. Men en människa är en människa oavsett ålder. En mormor är inte mindre värd än ett barnbarn. Så att säga, för utan mormor inget barnbarn… Ingen är mer värd än någon annan. Tycker jag.
Visst jag kan gå med på ett resonemang krönikören i fråga hade, och det är att det är för hemskt när ett barn dör för att det är sjukt. Det är verkligen för hemskt. Men vi kan inte sitta på våra arslen medans gamla ”Berta 95″ dör i andnöd pga hjärtinfarkt i alla fall, för det är bara grymt.
Att sitta på arslet och se min egen mormor kvävas pga sina problem skulle vara lika hemskt som att se min dotter kvävas av samma anledning. Jag ska även understryka att en utav mina bästa vänner dog av ett hjärtfel som enligt läkarna var åtgärdat och borta… Helvete heller att det var hon dog innan hon ens fått fylla 25. Hon ramlade i hop en natt på väg hem från en annan gemensam väninna. Hennes död var alldeles överjävlig och fruktansvärd att vara med om. Det jag menar är; Ingens liv är mer värt än någon annans.
Jag fattar att man kan känna att vissa människor får skylla sig själva, men deras död påverkar någon annan den med. Ett barn kan bli av med sin far eller en mor, och det är inte roligt det heller. Det är inte ”naturligt” att behöva dö i 45-årsåldern av hjärtfel heller. Lika lite som det är ok att en 5-åring gör det. Jag kan dock köpa att krönikören i fråga inte tycker att man ska göra transplantationer av hjärtan på en människa som är typ 80 eller mer. För de är oftast inte i skick att klara av operationen ändå. Men det innebär inte att det är att rycka på axlarna när ens farfar ligger och dör i en hjärtinfarkt ändå.
Och visst jag kan förstå att krönikören i fråga tycker att en rökare får skylla sig själv om den får lungcancer eller hjärtinfarkter och liknande. Men det är oftast inte heller rökarna som är de största konsumenterna av transplantationer. Antar jag. De som får nya hjärtan och liknande är oftast unga/yngre och har ett liv framför sig. En person på säg 60(storrökare) år är nog inte den som prioriteras i transplantionskön för hjärtan. Det är den krassa verkligheten. Jag räknar helt kallt med att en yngre person med svåra hjärtfel får det hjärtat. Logiskt sett är det nog så. En person som har fått sitt hjärta tilltäppt av olämpligt leverne är nog inte den ”kunden” som läkarna faktiskt föredrar.
Jenny