Moderaterna och sjukdomarna

25 januari 2010, kl 10:46 Skrivet av Malin Wollin 

Moderaterna har nu svarat på förra veckans MEGA-snackis.

Jag tycker att det är ett modigt svar.

De vågar bemöta Alexandra, de lindar inte in det. 

Sjukskrivingsdebatten kommer förfölja oss ända in kaklet. Den kommer fälla regeringen. 

Ingen kan lösa frågan om vem som är ”sjuk” och vem som är ”sjuk” och vad som är för sjukt för att jobba. 

Är Alexandra för sjuk för att jobba? Det vet bara Alexandra. 

Men som trebarnsmamma kan jag konstatera följande;

Om man fysiskt och psykiskt orkar ta hand om tre barn så är man en stark och arbetsför person.

Just nu sitter jag och sköter mitt jobb. Jag är ensam. När mina barn kommer hem, det är då slitet börjar.

Slut på Malins blogg.

Mina kommentarer på det här klistrar jag in nedabn, den ena väntar ännu på moderering…

Höjden av empatilöshet, ditt namn är Malin Wollin. Du har inte den blekaste aning om hur Alexandra mår, eller vad hon klarar av. Att jobba med ett jobb som ditt dvs, sitta hemma på fläskröven och skriva krönikor och bloggar som är undermåliga klarar de flesta av med en fot i fickan och övriga kroppen i gipsvagga. Att utföra ett tex vårdbiträdesjobb med ovanstående gipsvagga och foten i fickan, det är svårt för att inte säga omöjligt. Alexandras sjukdomar hindrar henne från att jobba, och att hon råkar ha tre barn ovanpå det, som blir utan mat och kläder i förlängningen för att Regeringen med Reinfeldt i spetsen kastat ut henne, gör henne inte friskare. Hon vill säkert jobba, och jag tror att hon skulle klara av ditt jobb bättre än du någonsin gjort… Dessutom, vad tycker du att hon ska göra med sina barn nu när de redan är här och födda??? Sälja dem? Eller kanske sätta dem på fosterhem? Skärp dig Malin, du är så naiv och otroligt självgod. Vad händer den dagen du själv råkar ut för något och du inte har kvar ditt glassiga jobb, om det nu klassas som jobb att skriva undermåliga krönikor och bloggar som nästan alltid innehåller bajs, röv, pattar samt snippa… Om Joakim, gud förbjude, skulle dumpa dig, hur skulle du klara dig då på dina höga hästar? Hälsningar en ADHD-mupp med senaste adhd-looken, dvs kolsvart från topp till tå, som blivit utkastad från Fk… Dvs utan inkomst whatsoever… Vill du byta? Skrivet av Jenny G.

Sedan kom det ett par kommentarer till som jag inte kan klistra in men en utav dem svarade jag på…

Visserligen väntar den på att godkännas men det här är min blogg så jag skriver vad jag vill.

Till NN!
Säkerligen kan många av dem som är sjuka arbeta en liten del. Så även jag. Men det är till ett pris som inte är värt att betala för mig och min familj. Eftersom jag varierar i psykisk energi osv från timme till timme i bland minut till minut, så kräver det en sån oerhört stor ansträngning av mig att stå ut. Jag kan klara av att vara helt ok på jobbet en lång period, men när jag kommer hem så klappar jag i hop rent mentalt. Gråter, får panikattacker (det får jag även på jobbet men det betyder inte nåt för dig antar jag) aggressioner som jag inte kan ta ut på jobbarkompisar så därför tar jag ut det på min familj. Är det värt det allt det för att Du och andra ska slippa betala skatt? Som förresten jag också betalade när jag hade min pension eftersom det inte är ett bidrag utan en ersättning och som ersättning är den skattepliktig.

Ge mig era tankar på det här snälla. Och i fortsättningen så ska jag försöka att undvika den otroligt vältaliga Wollin som påstår att hon klarar sig med ett ordförråd på hundra ord… Hur går det till att klara av Journalisthögskolan då? Och hur går det till att få betalt för att skriva krönikor i diverse tidningar? Min syrras dotter på snart 8 har ett större ordförråd… Och den största delen av Malins ordförråd är dessutom (jag rodnar) bajs, snippa, pattar, röv och liknande.

Då säger han, Jag menar alla mår bra av att jobba heltid, och du är ju inte sjuk för adhd växer ju bort när man blir vuxen! Jag tittar fientligt på mannen och säger, Nej, adhd växer inte bort när man blir vuxen, det ändrar sig bara. Man lär sig olika sätt att hantera det. Jag äter medicin men den tar inte bort alla symtom. Jag anstränger mig varje jävla dag för att inte slå till folk på käften. Så kommer Jea till min undsättning, hon har suttit tyst och bara stirrat på sin granne. Och så säger den änglalika människan Jea, Du, Jenny kämpar varje dag genom att bita i hop. Bo med henne i en vecka får du se hur hon kämpar. Säg inte såna saker om henne liksom.

Mannen fortsätter då med att säga att han VET att adhd växer bort när man blir vuxen. Jag skakar av ilska och går in. För jag vill inte slå honom på käften, jag vill inte be honom dra åt helvete. Han känner inte ens mig och jag ska inte behöva försvara mig mot en loser som inte ens vet vem jag är egentligen. Så det är bara för mig att gå undan.

Jea kommer efter och berättar att han gör samma sak mot henne väldigt ofta. Han hoppar på henne för hennes diskbråck i nacken som inte är bra trots operation, för hennes depressioner som gör att hon inte kan jobba. Jag stirrar på Jea och säger, om jag går ut nu så kan jag inte hjälpa mig själv om jag slår ner honom. Han är inte värd det säger Jea och jag håller med men jävlar vad det kliade i mina fingrar… Jävla svinpäls som hoppar på folk han inte ens känner speciellt väl. Han vet inte nåt om adhd, jag fick min diagnos av specialister inom Neuropsykiatri, och jag antar att det är svårt att fuska sig igenom en utredning som pågår i nästan 1 år. Men grattis till mig själv eftersom jag uppenbart har lyckats med det, eller nåt… Jeas granne är i mina ögon en fet idiot nuförtiden…

När vi passerat varann kollade jag naturligtvis upp för att se vem hon var som var så argsint liksom. En tjej jag aldrig sett förut var det i alla fall. Uppenbart hade hon varit i klinch med någon under dagen för hennes aggressioner stänkte. Så känslig har jag aldrig varit förut. Det var en mycket märklig känsla. Jag ropade på Jea direkt och även hon kände av tjejens ilska som riktigt hängde i luften omkring henne.

KVINNA 89, ANHÅLLEN FÖR ANSIFTAN TILL BIOLOGISK TERRORISM. I skåpet fanns det typ vilda älgar av mögel och andra livsformer som virus (typ Ebola och andra risk-klass 4-virus) samt en och annan sjöjungfru. Nu står Jea och jag iförda mikrobiologiska rymddräkter och diskar ur alla skåp och burkar med olika livsformer i. Vi känner för att blanda en ”Hachi-Bachi” dvs, Tippex och Klorin. Det är det bästa mot äckliga saker i skåp. Man intar den bäst liggande ner i en sjuksäng (på sjukhus) med närhet till magpumpningsmaskinen…